Jag börjar bli trött på alla små pikar och kommentarer om att jag måste låta Chrille få vara ute och träffa sina kompisar och hitta på grejjer med dom. Det är som att jag håller honom hemma för att jag inte vill att han ska umgås med sina vänner. Jag gör inte det utan han får göra som han känner och vill. Jag tycker bara att det bara är bra att man umgås och har det kul med sina vänner.

Det är allt ifrån att jag får kommentarer om att jag ska iväg och träna på kvälls tid och då  låter det "Är du iväg varje kväll eller kan han få följa med på det ena med det andra?" Till att som förra veckan då han varit i sthlm mån-tors och det var en arbetskamrat som skulle ha inflyttningsfest och han då avböjde för han ville vara hemma med familjen, då var det en som sa "Ja, men en kväll mer eller mindre spelar väl ingen roll?" Han är vuxen och får ta sina egna beslut angående dessa saker. Jag är inte den som missunnar min man att hitta på grejjer med sina vänner!

Jag blir väldigt trött och ledsen men också väldigt irriterad över sånt här. Sen så undrar jag också hur jag framstår som person ur en viss persons synpunkt eftersom det kommer sådana kommentarer.

Även om personerna i fråga inte menar illa eller bara uttrycker sig klumpigt så sårar det enormt!