Det är så det är.. Vissa dagar går det bra medans vissa är otroligt svåra pga saknaden efter Alle. Mycket tankar går till för att försöka förstå vad det är som har hänt, vill inte riktigt fatta att det hänt. Som tur är har jag underbara lilla Irma som lyser upp mina dagar och det är jag så otroligt tacksam över. Datum för dop är nu bestämt och det är skönt det, tiden har bara flugit iväg så det är på tiden att det sker.

Sedan kan jag inte göra annat än förundras lite över att folk tror att bara för att det gått lite mer än 2 månader sedan alle gick bort och då ska allt vara som vanligt igen.. Har svårt att höra av mig till folk och får dåligt samvete över det medans det känns som att det förväntas att det är jag som ska höra av mig.. Hoppas ni förstår att jag inte riktigt orkar det och det är bara för er att höra av er till mig. Jag vill umgås men vill inte vara en belastning för andra.. Hoppas ni förstår iaf..