Jag har 5 stycken yngre syskon varav jag har är uppväxt med 3 av dom, sen har jag även 2 halvsyskon som jag inte känner.

Alexander - Är född 15 månader efter mig i augusti 84. Mamma har berättat för mig att jag sedan han föddes tog hand om honom och så har det varit under hela tiden. Gjorde någon honom illa stod jag upp för honom och han visste att jag fanns om han behövde hjälp med något. Vi kunde som alla syskon ha våra fighter och vi slogs verkligen ibland men har haft otroligt kul genom åren. Vi var lite som tvillingar eftersom vi var så nära i ålder. Han finns ju som sagt inte med oss längre och saknaden är enorm.

John - Är född i juli 92. Var så glad när det kom en bebis till oss och kommer ihåg det som om det inte var alls länge sedan som mammas kompis kom och väckte mig och Alle och sa att vi fått en lillebror. Kommer ihåg när jag och min kompis som hade en lillebror hon med född samma år gick ut och gick med våra små bröder i vagnarna och vi var så stolta så. Han bor just nu hemma hos oss och det är få förunnat att ha det så. Han är och har alltid varit en liten retsticka och vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få storasyster sin arg eller irriterad. Han är Irmas största idol och hon har sedan hon var liten lyst upp som en liten sol när han kommer in i rummet.

Charlotta - Är född i maj 94. Mamma väckte mig när hon var påväg och jag fick vara barnvakt till John under tiden de var inne på förlossning. Hon är en pratglad tjej som är väldigt framåt och social och som alla kvinnor i vår familj har hon ett sjujäkla humör :) Vi står varandra vädligt nära och pratar nästan varje dag i telefon. VI kan även ryka ihop ordentligt då vi har samma humör men det brukar gå över rätt snabbt.


Jag med mina fina syskon på mitt bröllop i maj 09.


Mina halvsyskon på pappas sida har jag träffat endast en gång i mitt vuxna liv och det var på mitt bröllop i maj 09. Den ena av dom gick bort förra året så honom kommer jag inte få chansen att lära känna. Tror dock inte heller att jag kommer lära känna den som finns kvar heller men man vet ju aldrig vad framtiden utvisar. Känner inget behov av det men som sagt så vet man ju aldrig vad framtiden utvisar.

Ett lite svårt ämna tycker jag. Vet ju vad jag tror och så men vet inte riktigt hur jag ska skriva ner det i ord.

Jag tror att det finns nån/något och jag har en viss tro på gud. Tycker det är fint att gå i kyrkan och har konfirmerat mig, gift mig i kyrkan och döpt Irma och Astrid ska även hon döpas. Sedan får de bestämma själva hur de vill göra i framtiden men jag tycker det är fint med dop och det som hör till.

Hmm kommer inte på något mer att skriva om detta men om jag gör det så uppdaterar jag inlägget.